Väggar och glömska

Det här inlägget växte fram efter att jag sedan i vintras funderat på Danah Boyds artikel about those walled gardens. Inlägget är mer av karaktären att jag tänker högt än någon sanning. Kommentera gärna!

När man säger något spelar sammanhanget roll för vad man säger. Vissheten att om de närvarande förstår sammanhanget och kan sätta det som sägs i relation till det leder ofta till mer uppriktiga kommentarer. Spelar någon in samtalet har även det en tendens att leda till att man uttrycker sig försiktigare.

När man skriver något på webben, exempelvis genom att delta i en bloggdiskussion, kan personer som inte deltog i diskussionen flera år senare hitta det man skrev ("sa") och citera det utan att kontexten kring diskussionen följer med. Det är inte helt oproblematiskt. Eftersom en allt vanligare strategi för att öka trafik och intäkter är att syssla med sökmotoroptimering riskerar mediabolagen att hjälpa till med en dekontexualiseringen (mikrochunkning?) av social interaktion. Det är inget stort problem när man mikrochunkar artiklar, men att mikrochunka en social relation tror inte jag är odelat positivt.

När vi bygger en social webb bör vi utöver tekniska och affärsmässiga principer även fundera på vilka sociala principer vi bygger in i den. Väggar skapar sammahang och lägger därmed grunden för möten och interaktion. Om vi, kanske i efterhand, tar bort väggarna och låter personer som inte har förståelse för sammanhanget hitta dit, bör vi fundera på om det kan skada användaren. För att hantera de frågorna tror jag att såväl väggar, alla walled gardens är troligen inte dåliga, som system som glömmer (alternativt gömmer) information efter ett tag är lämpliga designprinciper.

Exakt var väggarna ska stå och när information ska glömmas vet jag inte. Det påverkas naturligtvis av flera saker. Några saker som påverkar är vilken typ av tjänst det är, är det som diskuteras känsligt och vilka som använder tjänsten.