DN skriver om en boom för spelbranschen, men det intressantaste området inom spelvärlden är inte de företag som gör traditionella dator-/tv-spel med extravagant grafik för hardcore gamers. När jag arbetade med spel 1998-2000 på Missil och Ingo var det grafiska förbättringar och onlinestöd i de traditionella spelen som på marginalen drev utvecklingen. Även om det finns traditionella spelbolag som gör nyskapande saker, tycker jag att mycket av det som är intressantast för spelbranschen (attrahera nya spelargrupper, förändringar i värdekedjan) görs av andra företag än de traditionella speltillverkarna.
Bland de traditionella spelaktörerna tycker jag Valve, Blizzard och Nintendo är intressantast. Valve och Blizzard ändrar i värdekedjan med Steam respektive World of Warcraft. Nintendo Wii är fantastisk inte bara för att handkontrollen gör det lätt för nya spelare att komma igång och spela, utan även för att Wii erbjuder en delvis alternativ affärlogik till PS3/Xbox360 ($50 vinst per maskin trots någon/några hundra dollar billigare än Xbox360 och PS3 som säljs med förlust, spel kostar runt $5 miljoner att skapa i stället för $20 miljoner).
Bland nya aktörer finns skaparna av casual och webbaserade spel. Ett av de mest framgångsrika exemplen är Runescape som har 1 miljon betalande prenumeranter. Det visar att man inte måste ha extrema produktionsresurser för att bygga miljonsäljare. Ett närliggande område som breddar spelbranschen är de webbtjänster som kombinerar spellogik med communityfunktioner (Habbo, Stardoll m.fl.). Dessa tjänster är sällan spel i strikt mening (Chirs Crawford skulle troligen kalla dem för toys enligt samma logik som han kallar The Sims för en toy), men de attraherar nya användargrupper till "spelvärlden" och visar på alternativ till spelvärldens traditionella utvecklings- och affärsmodell. Många anser nog att dessa aktörer ligger en bit utanför spelvärlden, men vill man förstå hur många spelutvecklare kommer att arbeta i framtiden tror jag att man ska titta på dem.
No comments:
Post a Comment