Fildelning, igen...

Nicklas Lundblad fortsätter diskussionen efter förra inlägg om stämningar och fildelning. En kort och ostrukturerade replik.

Då det heter fildelning känns argumentationen: "Jag visste inte att jag delade ut filer..." ganska svag. Exemplet med barn är undantag som inte bör användas som argument för hur vuxnas agerande ska regleras. På samma sätt är musik en dålig "exempelvara" som sprids på fildelningsnätverken. Någon form av konsekvens är rimlig och när man skriver om fildelning av musik bör resonemanget samtidigt gälla för film, spel, datorprogram, böcker och foton.

Att musikbranschen lever i en egen verklighet där orsakssambanden är knasiga, att värdekedjan kommer att omorganisera (det sker redan idag!), att fildelning troligen inte slår så hårt mot försäljningen och att artister ofta får dåligt betalt gör det inte rätt och riktigt att sprida upphovsrättsskyddat material. I arbetet mot det är legala åtgärder, som stämningar, en del. Men inte den enda eller den viktigaste. På sikt är legala alternativ det enda som kan uppnå innehållsbranscherna mål - att tillfredställa kunderna och gå med vinst.