Jag tror vi ligger lite efter i Sverige. Synd att vi inte har en Internetombudsman eller liknande statlig verksamhet som tillvaratar Internetanvändarnas intresse.
FDIM motsvaras väl bäst av Bitos och till viss del av KIA. Så det har väldigt lite med slutanvändarens intressen att göra.
Är det något specifikt du tycker att en Internetombudsman eller annan myndighet ska göra, som inte kan göras av någon av de andra ombudsmännen eller myndigheterna?
Jag tycker det är svårt att se vilka gemensamma intressen Internetanvändare har. Det är en alldeles för bred och hetrogen grupp för det. Det blir som att titta på vilka gemensamma intressen personer som bor i Sverige har.
Jag tror inte på en "superombudsman" för Internetfrågor, utan tror att redan existerande organisationer och ombudsmän/verk (polis, DO, Konkurrensverket, PTS m.fl.) kan tillvarata "Internetanvändarnas" intressen. Allt fungerar inte alltid perfekt, men sådant är livet. En ny organisation löser inte problemen.
Press har Pressombudsmannen http://www.po-pon.org/ och etiska regler (som även gäller TV och RAdio) http://www.po-pon.org/Article.jsp?article=1011&avd=verksamhet osv, som även gäller webtidningar, ex Aftonbladet.
Numera när nätet fylls av journalistiskt material, efter Ramsbrodomen är det fritt fram att skriva i princip vad som helst bara man hävdar att det är i journalistisk syfte, samt att man vill debattera. Här har vi ett glapp.
Här kan en Internetombudsman fylla samma roll som Pressombudsmannen. Etiska regler liknande pressen bör finnas även på nätet samt möjlighet att överklaga till någon instans, eftersom ISParna inte har gemensamma sådana och nätetiketten inte längre synes vara tillämplig. Vem vet egentligen vad nätetikett är längre och hur sjutton specas den numera, om den överhuvudtaget finns specad längre.
Skillnaden mot andra medier är bland annat att det i de fallen handlar om massmedia. Internet är, som tur är, inte det. Hur man ska behandla något utifrån vem som publicerar (Aftonbladet.se eller privatperson på liten hemsida) och i vilken form (webb, e-post, IRC, P2P) gör det hela betydligt krångligare.
Om det inte finns gemensamma etiska riktlinjer (nätikett) kommer en ny ombudsman inte kunna göra så mycket. Traditionellt använder starka intressenter en privat ombudsman/branschförening för att minska trycket från lagstiftare att ge starkare skydd åt tredje part. Så frågan är vilket pris Internetanvändarna skulle få betala för en ombudsman? Både som konsumenter och producenter. Bloggar tror jag inte skulle må bra under en Internetombudsmans vakande öga.
För övrigt är det tur att Ramsbrodomen upphävdes. Det finns generella lagar som reglerar vad man får säga, låt oss inte i onödan inskränka dem med trubbig teknikspecifik lagstiftning.
6 comments:
Jag tror vi ligger lite efter i Sverige. Synd att vi inte har en Internetombudsman eller liknande statlig verksamhet som tillvaratar Internetanvändarnas intresse.
Annica Tiger
http://www.tiger.se/blog/
FDIM motsvaras väl bäst av Bitos och till viss del av KIA. Så det har väldigt lite med slutanvändarens intressen att göra.
Är det något specifikt du tycker att en Internetombudsman eller annan myndighet ska göra, som inte kan göras av någon av de andra ombudsmännen eller myndigheterna?
Vilka myndigheter, organisationer och ombudsmän tar till vara Internetanvändarnas intressen? Jag vänder på din fråga :).
Annica Tiger
http://www.tiger.se/blog/
Jag tycker det är svårt att se vilka gemensamma intressen Internetanvändare har. Det är en alldeles för bred och hetrogen grupp för det. Det blir som att titta på vilka gemensamma intressen personer som bor i Sverige har.
Jag tror inte på en "superombudsman" för Internetfrågor, utan tror att redan existerande organisationer och ombudsmän/verk (polis, DO, Konkurrensverket, PTS m.fl.) kan tillvarata "Internetanvändarnas" intressen. Allt fungerar inte alltid perfekt, men sådant är livet. En ny organisation löser inte problemen.
Radio och TV har Granskningsnämnden.
Press har Pressombudsmannen http://www.po-pon.org/ och etiska regler (som även gäller TV och RAdio) http://www.po-pon.org/Article.jsp?article=1011&avd=verksamhet osv, som även gäller webtidningar, ex Aftonbladet.
Numera när nätet fylls av journalistiskt material, efter Ramsbrodomen är det fritt fram att skriva i princip vad som helst bara man hävdar att det är i journalistisk syfte, samt att man vill debattera. Här har vi ett glapp.
Här kan en Internetombudsman fylla samma roll som Pressombudsmannen. Etiska regler liknande pressen bör finnas även på nätet samt möjlighet att överklaga till någon instans, eftersom ISParna inte har gemensamma sådana och nätetiketten inte längre synes vara tillämplig. Vem vet egentligen vad nätetikett är längre och hur sjutton specas den numera, om den överhuvudtaget finns specad längre.
Annica Tiger
http://www.tiger.se/blog/
Skillnaden mot andra medier är bland annat att det i de fallen handlar om massmedia. Internet är, som tur är, inte det. Hur man ska behandla något utifrån vem som publicerar (Aftonbladet.se eller privatperson på liten hemsida) och i vilken form (webb, e-post, IRC, P2P) gör det hela betydligt krångligare.
Om det inte finns gemensamma etiska riktlinjer (nätikett) kommer en ny ombudsman inte kunna göra så mycket. Traditionellt använder starka intressenter en privat ombudsman/branschförening för att minska trycket från lagstiftare att ge starkare skydd åt tredje part. Så frågan är vilket pris Internetanvändarna skulle få betala för en ombudsman? Både som konsumenter och producenter. Bloggar tror jag inte skulle må bra under en Internetombudsmans vakande öga.
För övrigt är det tur att Ramsbrodomen upphävdes. Det finns generella lagar som reglerar vad man får säga, låt oss inte i onödan inskränka dem med trubbig teknikspecifik lagstiftning.
Post a Comment